Efter segern mot Bosna fanns det hopp om en ny stark prestation som förhoppningsvis skulle leda till poäng mot serieledarna Bromsten.

Vi valde i den första halvleken att spela ett lägre försvarsspel och ge oss tid att i halvtid analysera matchbilden och motståndarna. Taktiken höll i sju minuter innan slarv och slapphet gav gästerna yta och tid på vår vänsterkant och via ett inspel, en misslyckad rensning (nåväl) och en förlorad andrabollssituation var vi i underläge. Kort därefter nickade Bromsten i stolpen och kombinerat med att våra anfallssekvenser bestod av ungefär 1,5 passning i följd på egen planhalva var det en sur känsla som omgav inledningen av matchen. Vårt slarv med boll fortsatte och efter en kontring och obefintligt hemjobb från spelare i Rotebro var ställningen 0-2. En vattenpaus och fortsatt hattigt spel präglade återstoden av den första halvleken innan vi fick samla oss i paus.

Ut till den andra halvleken flyttades Niklas upp som anfallare för att sätta hårdare press på motståndarna och i den rockaden kom också Hugo W in på mitten. Direkt fick vi en aning bett på förändringen och lyckades stoppa Bromsten tidigare i deras speluppbyggnad och med det fick vi också en aning (marginellt, 3-4 passningar) längre anfallssekvenser. Samtidigt som vi flyttade upp våra positioner öppnades ytor som Bromsten i ärlighetens namn hade läge att utnyttja en handfull gånger. När vi slarvade i vår speluppbyggnad och samtidigt hade fler spelare högre upp i banan gavs de kontringslägen som sannerligen osade katt och där bollen dansade på mållinjen ett par gånger. Med en halvtimme kom Patrik in för första gången den här säsongen och med hans ödmjuka spel för laget vann vi fler andrabollar och kunde komma i återkommande anfallsvågor (ibland 10-15 passningar i rad!). Hugo W hittade oftare Samuel i farligare positioner än tidigare i matchen och efter en djupledsboll från Hugo lyckades Sam lura sin försvarare och målvakten och rullade in en reducering. Vi skapade en ganska stark forcering med ett par farliga lägen till kvittering men det räckte inte hela vägen och det var tappra, trötta och besvikna spelare som sjönk ihop efter slutsignal.

Vi vaknade för sent men lämnade med en känsla av att inte visa några motståndare i serien onödig respekt. Patrik, Lucas och Hugo stod för starka inhopp, och även Niklas för en gedigen insats sett över hela matchen.